Tro det eller ej, men till och med vi tröttnade på shoppingen i Bangkok och började längta ut till busken igen. På nyårsaftonen tog vi därför nattåget till Chiang Mai i norra Thailand. Chiang Mai är något av en nationens vagga som thailändarna är väldigt stolta över. Stan är inte särskilt stor, men har nästan lika många tempel som Bangkok. Vi besökte flera av dem, varav de äldsta från 1200-talet. Egentligen gjorde vi inget särskilt annars i stan utan tog det lilla lugna, delvis pga att Helenas mage krånglade en del. Sista dagen i Chiang Mai hyrde vi en stor motorcykel och körde ut på landet. Vi tänkte åka och titta på några vattenfall uppe i bergen, men fick avbryta när frambromsen pajade. Istället fick vi träna thailändska/teckenspråk med en mekaniker nere i en by.

Det man framförallt gör här i norr förutom att titta på tempel är att vandra uppe i bergen och titta på fattigt bergsfolk. I guideboken stod det att det är bättre att organisera vandringar från staden Chiang Rai än i Chiang Mai, så vi åkte dit. Som vi förstod det är byarna runt Chiang Mai ganska exploaterade och man kör dit busslaster med turister som ger presenter till barnen vilket uppmuntrar tiggeri och får föräldrarna att skämmas. Det finns en organisation som heter PDA och som arbetar för kulturbevarande utveckling av bergsbyarna. Man samlar t.ex. in kläder till dem och undervisar om familjeplanering. Vi valde att arrangera vår vandring via PDA eftersom vi tyckte att deras arbete verkade vettigt.

Förr i tiden bodde bergsfolken på en plats i djungeln några år, innan man flyttade för att exploatera en ny del av djungeln. Idag kan man inte göra så längre och regeringen har därför gett direktiv om var de ska bo. I utbyte får man tillgång till sjukvård och skolundervisning för barnen. En del byar har fått el framdraget, andra har försetts med solceller för att man ska kunna ha belysning, se på TV och lyssna på radio. Man har sina egna språk, seder och bruk. Istället för buddism bekänner sig många till naturreligioner som man haft sedan urminnes tider. Många av bergsfolken har invandrat från Kina, Burma och Laos, därifrån de förskjutits när de inte velat överge sina traditioner.

Tillsammans med vår guide Gin och ett irländskt par begav vi oss mot bergsbyarna i djungeln med båt och på elefantrygg. På vägen stannade vi till vid en årlig blomsterfestival, där de bland annat ställde ut fina prisbelönta orkidéer. Framåt eftermiddagen kom vi fram till en samling bambuhyddor där vi stannade för natten. Vi sov nästan direkt på det hårda golvet i en hydda och väcktes åtskilliga gånger från klockan tre och framåt av högljudda tuppar med mindervärdeskomplex. Nästa dag hämtades vi av Mr Abba, en lokal vägvisare som tog oss ut i djungeln till fots. Han visade oss ätliga växter och frukter och bland annat hur man kan använda bambu till det allra mesta; kokkärl, vandringsstavar, vapen, mat, muggar, tallrikar, bestick, vattenkärl och vattenledningar. Den andra natten tillbringade vi i en annan by med en annan sorts bergsfolk. Tredje och sista dagen blev det återigen vandring genom djungeln tillbaka till Chiang Rai, med paus vid bl.a. ett vattenfall där vi fick svalka av oss vilket var väldigt skönt efter den tidvis hårda vandringen. Sammanfattningsvis är vi väldigt nöjda med hela turen!

'Lite' bilder hittar ni här!