Slutlekt för den här gången

DSC07332
Snart är vi hemma i Sverige igen efter 6 månader på resande fot. Just nu känns det ganska skönt att komma hem och få träffa alla igen och starta upp livet. Men det dröjer säkert inte många veckor innan det börjar suga i restarmen igen.

Först en kort redogörelse för den senaste tiden i Hanoi och Bangkok:
Vietnams huvudstad Hanoi i norra delen av landet var en trevlig och ganska mysig stad med många bra kaféer och restauranger. Vi bodde i den gamla stadskärnan som ligger runt en liten sjö. Flera morgnar sprang vi några varv runt sjön för att bränna bort lite fikakalorier. Vi var inte de enda som motionerade. Förvånansvärt många, framför allt äldre, vietnameser ägnar sig åt aktiviteter som joggning, raska promenader, tai chi-övningar, kollektiv gymping och badminton runt omkring den lilla sjön. Det var faktiskt första gången som vi stötte på inhemska motionärer i den här delen av Asien. Att man inte ser fler motionärer måste bero på att man jobbar så mycket, vanligtvis tolv timmar per dag.

Vi hittade en liten favoritrestaurang med främst italiensk mat och mycket gott vin. Den blev vårt tillhåll tre kvällar i rad, bl.a. kvällen då vi firade Helenas födelsedag som sedan avslutades på en jazzklubb. En annan dag gick vi på dockteater på en vattenscen, där man spelade upp vardagsscener och mytologiska historier samtidigt som en orkester spelade och sjöng traditionell musik. Vi var lite skeptiska till detta turistjippo innan vi gick dit, men blev positivt överraskade.

Från Hanoi flög vi till Bangkok i Thailand. Det kändes riktigt skönt att komma tillbaka till värmen igen efter kyliga Hanoi med sina 12-13 grader. Vi hamnade åter på Khao San Road tillsammans med alla backpackers - gatan som vi dissade så totalt förra gången vi var här. Den dissningen får vi nog backa lite på, Khao San kan faktiskt vara riktigt trevligt. Till stor del beror väl ens upplevelser på tillfälligheter och ens förväntningar. Den här gången har vi inte sett några brittiska/ryska backpackerkillar som pimplat bärs och varit högljudda vid frukosten. På Khao San finns egentligen allt man behöver för att klara sig; mat, dryck, boende, shopping, umgänge, underhållning - allt till låga priser. Det enda som inte finns är lugn och ro. Vistelsen i Bangkok känns lite som semester i slutet av semestern. Inga sevärdheter, inga måsten och framför allt - inga fler tempel!

När vi nu åker hem känns det skönt att konstatera att vi i stort sett har hållit budgeten, trots att resan förlängdes med en månad. Vi har under resan knäppt 13000 bilder, varav 8000 har kasserats. Kameran är vid det här laget så gott som utsliten. Vi har också slitit ut varsitt par flip-flops och varsitt par löparskor. Thomas ryggsäck har bytts ut mot en ny. Vi har blivit av med majoriteten av våra strumpor i tvätten. En stor del av vår medhavda garderob har kastats, men vi har också fyllt på den igen med råge. Våra väskor är tyngre än de borde och vi hoppas innerligt att Qantas (flygbolaget) är snälla mot oss, för vi har inga baht kvar för att betala eventuell övervikt med. Vi kommer tillbaka rika på upplevelser, dels rena naturupplevelser, men framför allt på möten med olika människor. Vi är nöjda med vår resa, den har känts lagom lång.

Som det känns nu är Indonesien det land som gjort starkast intryck och det land vi gillat bäst av de nio länder vi besökt det senaste halvåret. Det finns väl flera orsaker till det, dels tyckte vi att ön Sulawesi var otroligt spännande både vad gäller kultur och natur. Ett plus var också att språket var så lätt att lära sig, vilket ledde till många kontakter med indoneser som vi inte skulle ha fått genom att bara använda engelska. Den fina kontakt vi fick med det tyska paret, Jens och Anika, på Bali bidrog självklart också till vår positiva upplevelse av landet.

Nästa gång vi åker till Singapore vill vi ha helt andra kläder än backpackerutstyrsel med oss och en betydligt större budget! På Nya Zeeland borde vi ha hyrt en vanlig bil istället för husbil. Inför kommande resor slaktar vi nog våra ryggsäckar och tar till ordentliga väskor på hjul istället. Kan koreaner och japaner backpacka med dem så kan väl vi med! Annars är det inte så mycket vi önskar ogjort. Givetvis har vi gått på en del nitar, men att komma hem efter ett halvår i Sydostasien med endast en magsjukeepisod och utan att ha blivit bestulna en endaste gång får man väl se som godkänt.

Vi vill rikta ett särskilt tack till familjen Day i Australien för deras gästfrihet under vår vistelse där. Vi vill också passa på att tacka kusin Linda och Dave på Nya Zeeland för mycket trevligt umgänge i Wellington. Vi är glada för alla mail och kommentarer vi fått från er som läst vår hemsida, det har värmt och gjort att vi inte har känt oss lika långt borta som vi har varit.

Sist, men inte minst, vill vi uttrycka vårt varmaste tack till våra familjer som stöttat oss under resan och tagit hand om mycket av det praktiska på hemmaplan, tack!

Om några timmar lyfter vårt plan och vi ska försöka utnyttja faciliteterna på planet till max (champagne, vin, öl, drinkar och digital underhållning) för att dränka sorgen över att resan är över!

Foton från Hanoi finns här!
Här hittar man foton från Bangkok!
|