Vi har varit i Saigon eller Ho Chi Minh City som det officiella namnet är nu för tiden. Det var kärlek från första ögonkastet! Staden är sprudlande intensiv, full av liv och väldigt charmig. Officiellt finns här åtta miljoner invånare, men om man räknar in alla människor som jobbar där utan att vara registrerade är nog tolv miljoner en bättre siffra enligt en lokal guide. Samme man berättade att staden nu också stoltserar med fyra miljoner motorcyklar ute på vägarna och det är inte utan att det märks. Det känns som om bara en liten bråkdel av fordonen man ser är bilar eller bussar. Givetvis var vi tvungna att känna på gatupulsen på motorcykel vi med och det var spännande. I många delar av Asien har man ett helt annat körsätt än vad vi är vana vid. Det är sällan särskilt höga hastigheter i stan och istället för att hålla uppsikt både framåt och bakåt koncentrerar man sig till fullo på det som händer framåt. Genom att ta rygg på framförvarande fordon ser man till att hålla sig ur vägen från farligheter. Det är ett psykologiskt maktspel där stursk och störst går först och ska man komma någonvart får man inte fega och lämna företräde. Att köra defensivt här är rent farligt eftersom man då bryter mot alla oskrivna trafikregler. Det farligaste är nämligen att hamna efter klungan, då blir man som en gnu på stäppen som skiljts från flocken av ett band hungriga lejon.

En dag tog vi en halvdagstur till Cu Chi tunnlarna. Det är ett 25 mil långt tunnelsystem som först användes för att slåss mot fransmännen och senare även av Viet Cong i kriget mot USA och Sydvietnam. Tunnlarna är byggda i flera nivåer, de djupaste neråt 10 meter under jord. Förutom tunnlar fanns det kammare där man sov, lagade mat och hade sina förråd eftersom man blev tvungen att leva helt under jord när USA hade avlövat och bränt den skyddande vegetationen. Det var spännande att få prova på att krypa fram i de trånga gångarna även om de bitvis hade grävts ut för att kunna rymma tjocka turister.

Just nu firar man kinesiskt nyår (Tet) i hela landet, vi går nu in i råttans år. Det är fest varje kväll, man träffas och äter gott, det finns blommor och dekorationer precis överallt och på gatorna dansar färgglada drakar. Många är lediga och passar på att besöka sina släktingar och semestra under högtiden som varar ungefär en vecka. Det gör att det är väldigt svårt att hitta boende och ordna transporter under den här tiden. Man får räkna med att betala mer än det dubbla för boende - om man kan hitta något alls.

Vi har precis lämnat Mui Né, ett strandparadis där Thomas gått en kurs i kitesurfing medan Helena har badat och dumt nog bränt sig i solen. Vi har knappt legat och pressat i solen någon gång under resan så två timmar i den starka solen blev för mycket. Nästa aktivitet blir dykning i Nha Trang!

Bilder från Saigon och kitesurfingen i Mui Né finns här.