På mitten av 1800-talet hittade en gubbe guld uppe i bergen i Victoria och en guldrusch startade. Vid en av guldgruvorna växte staden Walhalla fram, som under sin storhetstid hade 3000 invånare, varav 500 skolbarn, 10 hotell, 7 kyrkor och 30 affärer. I samband med första världskriget försvann mycket av arbetskraften och guldet i gruvan tog slut, vilket ledde till att staden övergavs. Många av husen revs ner och byggdes upp på andra ställen. Idag försöker man hålla liv i det som finns kvar och återuppbygga viktiga byggnader. I berget finns tydligen fortfarande gott om guld, men sedan området kulturmärktes blir det ingen mer gruvdrift. Hur som helst, sedan staden övergavs har naturen krävt sin rätt och träd och buskar har invaderat staden. Nu för tiden bor det ett tiotal åretruntare här, förutom alla spöken från gångna tider!

Vi tillbringade en natt på en gratiscamping i utkanten av staden. Där hittade vi tre lustiga australiensare på 55+, Barry, David och Don. Barry och David hade tagit semester från sina familjer för några dygn i bushen med öl, grill, tält och fiske. Såvitt vi förstod hade Don ingen familj utan var på väg till ett tillfälligt jobb och skulle egentligen ha träffat sin reskamrat "Braindead", men som han själv uttryckte det "var det en jävla tur att han inte hade dykt upp" för han skulle bara ha druckit upp de andra herrarnas öl, vilket Don nu istället gjorde själv. Vi hakade på och tillsammans hade vi en jättetrevlig kväll och vi förstod ganska mycket av deras slang - det är inte lätt när landsbygdsaustraliensiskan blir både grov och sluddrig.

Nästa dag var David och Barry tvungna att åka och köpa en ny veckoranson öl, eftersom den första tog slut första kvällen. Vi å andra sidan tog oss till Wilson's Promontory, som är ett naturreservat på Australiens sydligaste udde. Naturen där var storslagen med regnskogsbeklädda berg och klippiga sandstränder. Vi njöt av naturen och tog flera långa promenader.

Just den här tiden på året är egentligen inte optimal att resa runt på. Hela ost- och sydkusten är full av odrägliga "schoolies", d.v.s. ungdomar som nyss tagit studenten och är på suparresa. På campingen i Wilson's Prom blev vi varnade för dem, och nästa natt i staden Torquay blev vi drabbade av dem. För fjärde gången blev vi tvugna att hitta en ny plats för natten och valde ett lugnt ställe en bit bort längs strandesplanaden. På många ställen i staden fanns skyltar som sa att man inte fick sova i bilen, men där vi stannade fanns ingen sådan. Klockan sju nästa morgon knackade en jeppe på bilen och krävde legitimation. Tydligen fick man inte sova i bilen någonstans i hela staden. Någon grinig granne hade tydligen ringt in klockan 5 och anmält oss, skönt att p-lisan hade vett att vänta till sju med att väcka oss! Eftersom vi inte käftade och försökte vara snälla kom vi undan med halva bötesbeloppet (680 sura spänn) och han bad om ursäkt och tipsade oss om bra sightseeing längs vägen innan han åkte vidare för att bötesfälla nästa turist.

Torquay lämnade vi så fort vi kunde och åkte ut på "The Great Ocean Road". Denna väg byggdes efter första världskriget till minne av de australiensiska soldaterna, och sträcker sig ca 25 mil längs sydkusten. Man färdas på en slingrig väg som ligger på randen av kalkstensklipporna. Erosionen har skapat fantastiska formationer, till exempel "de tolv apostlarna" som numera bara är sju, "London bridge" som har fallit ned och grottsystem under land.

Som vanligt har vi lagt in lite bilder.