Antingen kan man göra det lätt för sig och ta en turistbuss till Hanoi och därifrån ordna en tur till Halong Bay. Eller också gör man på det krångliga, omständiga och inte nödvändigtvis billigare sättet och åker med lokaltrafiken som vi gjorde. Varför åka omvägen via Hanoi, tänkte vi, bättre att åka raka vägen till Halong City. Fast det visade sig att den inte var så värst rak.

Det började bra, killen på hotellet vi bodde på i Ninh Binh hade mutat busschauffören så han plockade upp oss på hotellet innan turen började. Men när vi efter tre timmar och många stopp kom fram till Hai Phong där vi skulle byta buss fanns det ingen buss som kunde ta oss vidare till vårt slutmål. Det underlättade inte att vi kommit så långt utanför turiststråket att ingen kunde engelska. Efter en halvtimmes 'gäster med gester' fattade vi att nästa buss gick från en station tre kilometer bort. Ännu en halvtimme gick åt till att pruta och diskutera med MC-taxikillarna. Enligt en "säker" källa går det en buss varje kvart till Halong City, men när vi kommit ombord på bussen tog det en halvtimma innan den lämnade stationen och sedan ytterligare en timma innan bussen var tillräckligt full för att lämna stadskärnan. Efter åtskilliga stopp blev vi avkastade på motorvägen utanför Halong City där det lämpligt nog stod två MC-taxi och väntade på oss för att ta oss till stan för ett duktigt överpris. "Den gubben går inte" sa vi till dem och kom undan med knappt tre dollar. Givetvis körde de oss inte dit vi ville, utan till ett dyrt hotell där de kunde få bra provision. Efter så mycket oförutsedda utgifter blev Helena snål och ville inte betala tolv dollar för ett rum, hur fint det än var. Istället hittade vi ett skabbigt femdollarsrum som togs utan prut. Trots allt krångel ångrar vi inte att vi tog den jobbiga vägen, om inte annat är det ett roligt minne.

Bibeln, d.v.s. Lonely Planets guidebok beskriver Halong City som ett överexploaterat syndens näste, där man inte bör stanna om man kan undvika det. Kanske är det därför som staden känns lite som en spökstad där man byggt upp stora anläggningar för turisterna, men där man knappt ser några västerländska turister över huvud taget. Dem man ser kommer i flotta turistbussar direkt från Hanoi och kliver direkt ur bussen över till båtarna som går ut på bukten. Alla turister vi pratat med verkar helnöjda med det konceptet, men oavsett hur bra det är tycker vi att Halong City har sin charm och vi anser att Lonely Planet varit för hård i sin dom. Under våra två dygn i stan såg vi ingen antydan till något mer syndigt än karaokebarer där man serverar öl till vietnameser.

Den flinke backpackern har vid det här laget lärt sig att saker inte alltid kostar vad de ser ut att kosta. Ofta finns ett antal mellanhänder på vägen som ska ha del i kakan. Ofta är dessa mellanhänder sådana vi kallar för sprättar, d.v.s. unga män med smort munläder, västerländska kläder och stor hunger efter snabba klipp. Liksom alla andra ville vi ut och titta på världsarvet Halong Bay. Första priset vi hittade var $60 för fyra timmar på en båt, nästa sprätt ville ha $150 per person för ett helt dygn i bukten. Till slut hittade vi biljettkontoret där vi hyrde en hel båt med en fyramannabesättning för $40 för fyra timmar, d.v.s. $20 lägre än det lägsta "sprättbudet". Egentligen hade vi ju inte tänkt chartra en hel båt, men om man vill göra en gruppresa är det lättare från Hanoi. Man kan ju undra vem som skulle få de $20 i mellanskillnad. Går de rakt ner i sprättens ficka eller får även kaptenen del av kakan? Personligen föredrar vi att dricksa producenten. Man kan också undra om det är någon större lönsamhet i att köra runt på en 50-fots motorbåt i fyra timmar för $40 (250 kr) minus bokningskontorets avgift.

Resan på Halong Bay var underbar i sommarsolen! Bukten är full av höga kalkstensklippor och turistbåtar och förtjänar sin plats på UNESCOs världsarvslista. Titta på våra fina foton!

När vi skulle ta oss från Halong City till Hanoi fixade vi resan genom en sprätt. Han mutade en busschaufför som skulle köra en grupp turister tillbaka till Hanoi. Betydligt smidigare än att ta lokalbussen - man får se till att utnyttja sprättarna på bästa sätt!