I Bangkok är det 34 grader varmt och avgaserna vilar tungt över gatorna. Vi försöker ta igen vårt sextimmars jetlag, det känns smått otroligt att vi skulle vara halvvägs hemma. Nu skiljer det alltså bara sex timmar mellan oss och er och inte tolv som förut. Enligt guideboken bor alla backpackers under 30 på Khao San road så vi hamnade där vi med, för vi är ju inga pensionärer, än... Khao San är skit. För den som vill festa 24/7 är det nog okej om man bara vill dricka öl. Vi som är trötta på kvällarna stoppar proppar i öronen och somnar sött. På morgonen är musiken fortfarande igång och till frukosten sitter gästerna vid grannbordet och pimplar bärs och sänker shottar som om gårdagen inte fanns.

Vi har varit här i några dygn och hunnit acklimatisera oss någorlunda till klimatet och i viss mån kulturen. Våra lärdomar från Indien och Indonesien gäller även här. Lita aldrig på någon som är överdrivet vänlig och pratar engelska och initierar konversationen. Lita aldrig på "sprättar", d.v.s. unga män i västerländska kläder och fräcka frisyrer som talar engelska. Lita för allt i världen aldrig på en tuk-tukförare som talar engelska - han kör dig ingenstans om han inte skinnar dig på kuppen. Nästan alltid är det billigare att åka bekvämt i en luftkonditionerad taxi på taxameter än att andas bussavgaser och torka svidande ögon i en skumpig tuk-tuk. Det ska dock sägas att vi har stött på tuk-tukförare som inte bekänner sig till tuk-tukmaffian och tar en dit man vill för en schysst peng och inte stannar vid högst tvivelaktiga souveniraffärer.

Dag två i Bangkok begav vi oss ut på den obligatoriska tempel- och palatsrundan. Det stora tempelområdet var som en hel stad i guld! En del av det kan ni se på våra bilder. Det finns säkert massor att berätta om alla de olika byggnaderna, men vi har faktiskt inte orkat fördjupa oss i det utan har bara njutit. Palatsen var också väldigt fina. Mest av allt slås man av hur mycket man vördar kungen här. Man höjer honom till skyarna nästan som om han vore en gud. Över hela stan har man stora ornamenterade planscher av kungen i olika situationer. Man gör klokt i att inte snacka skit om kungen med andra ord.

Om vår engelska förbättrades i Australien och på Nya Zeeland så lär den förfalla desto mer här. Vi har redan börjat konversera med kraftig thailändsk brytning för att göra oss förstådda, ex "Tomollow go Chiang Mai", "Coca Cola no have?" o.s.v. Förhoppningsvis kommer vår thailändska förbättras efter hand. Vi har skaffat en parlör för att gör oss förstådda, men thai är ett otroligt knepigt språk. Än så länge har vi lärt oss några fraser som vi flitigt använder när vi ska pruta:
Hej, hur mår du?
Det är för dyrt!
Jag ger dig 5 baht (1 krona).
Adjö!

Shoppingen här kan vara bra, men är framförallt billig. Igår var vi på en helgmarknad med 13000 stånd som säljer allt från kläder och mat till guldstatyer och hundvalpar. På ett ställe kunde man till och med ta fiollektioner. Som tur är finns det också "riktiga" luftkonditionerade fräscha flervångings shoppingcenter. Vi har inte kunnat låta bli, utan det har blivit lite kläder och fyra väskor av varierande storlek och funktion. Idag lät vi trycka upp hundra visitkort för att kunna dela ut till höger och vänster som man gör här. Det hade varit bra att ha dem redan på förra resan, men bättre sent än aldrig.

Det är fascinerande hur chica och välklädda majoriteten av de unga asiaterna är, framförallt japaner och koreaner står i en klass för sig. De har tänkt igenom frisyr, sminkning, varenda klädesplagg och förstås alla accessoarna, och det gäller både män och kvinnor. Tittar man sedan på hur skabbigt västerlänningar i allmänhet klär sig här blir det något pinsamt. Med de kläder vi har införskaffat har vi försökt höja medelvärdet något och bättra på västerlänningarnas anseende. När man gör en sådan här resa förväntas man väl hitta sig själv, frånsvära sig mammon och lära sig att uppskatta immateriella värden. Man ska fascineras över hur mycket lyckligare man kan vara som fattig och vad mycket ont i-länderna för med sig. Visst kan det vara så, men vi har i alla fall kommit till insikt om hur mycket vi gillar ytlighet och har snarare hittat oss själva i kapitalismen!

Bilder finns här.