Efter Great Ocean Road begav vi oss till ytterligare en nationalpark som heter The Grampians och ligger bland bergen i östra Victoria. Vi hade hört en massa gott om Grampians och visst var det fint, men det kändes otroligt skönt att komma till civilisationen i Melbourne efter att ha slagits med flugorna i bushen alltför länge. När vi lämnade tillbaka bilen hade vi i alla fall avverkat 6676 km i vår campervan, så det kan väl få vara välförtjänt att slippa åka bil ett tag nu.

Melbourne föll oss på läppen med en gång. Här finns alla nationaliteter och stilar, mycket musik och det är ett nöje att bara titta på folk. Vi har fördrivit tiden med att köpa nya jeans, Helenas var helt utslitna efter många års användande och Thomas har känt sig som långben i sina sedan de köptes. Det har blivit ett antal ytterligare tillskott i garderoben så det var nätt och jämnt att vi fick ihop väskorna, trots att vi slaktat en del gamla kläder. Vi har egentligen inte tittat på så mycket sevärdheter, vi har faktiskt inte betalat inträde någonstans. Däremot har vi flanerat runt, lyssnat på gratiskonserter, druckit åtskilliga koppar cappuccino på caféer runt om i stan, tittat på folk, druckit upp vårt allra bästa vin (STOR njutning), tittat på amatörcricket i en park, cyklat längs stranden och förstås shoppat.

Det för oss tillbaka till det här med priser som vi skrev om när vi kom till Australien. Till en början tyckte vi att allting var väldigt dyrt, särskilt i jämförelse med Indonesien, men även i jämförelse med Sverige. Nu måste vi nog backa lite på det påståendet. Om man bara går till rätt ställen, t.ex. tyska matkedjan ALDI när man köper mat och håller sig ifrån turistgatorna så är det nog faktiskt ganska likt hemma. Grönsaker och de flesta livsmedel utom kött är generellt sett lite dyrare här. Kött är billigare (och bra), liksom kaffe på caféer (aldrig mer än 20 kronor för en cappuccino) och framförallt bensin som kostar 7-8 kronor litern.

Något vi verkligen uppskattar med Australien är hur man lyckas göra vildmarken lättillgänglig för alla. Det finns allt från rena äventyrsvandringar till välskyltade "boarded walks" där man till och med kommer fram med rullstol. Både i städer och i bushen finns gott om gratistoaletter där det nästan alltid finns toalettpapper. Att naturen skulle vara så väldigt farlig kan man ta med en stor nypa salt, så länge man håller sig till vandringslederna och inte bråkar med naturen - sunt förnuft med andra ord. Är man osäker kan man ju alltid följa förbudsskyltarna som finns i överflöd överallt (och förbjuder det mesta, men som de flesta ignorerar).

Slutligen är det med blandade känslor vi åker till Nya Zeeland. Å ena sidan ska det bli jättekul att få se nya vidder och (förmodligen) storslagen natur. Å andra sidan har vi mer och mer börjat inse att vi nog är storstadsmänniskor mer än något annat. Det känns alltid som en befrielse att "komma till civilisationen". Blir skönt med några dygn i Wellington innan vi sticker ut på camping igen.

Bilder från the Grampians och Melbourne finns här.