Många av oss har hört talas om de enorma gårdarna på flera tusen hektar, de stora fårhjordarna och de utmärkta jordbruksprodukterna. På begäran kommer här lite information och tankar om jordbruket i Australien. Detta är helt subjektivt och baserat på hörsägen, egna upplevelser och vilda fantasier, ta det för vad det är.

För det första är Australien stort. Väldigt stort. Att beskriva jordbruket här är som att försöka beskriva jordbruket i hela Europa. Stora delar av Australien består av vildmark och öken, men de östliga delarna som vi har besökt är generellt sett ganska bördiga. Eftersom klimatet varierar så mycket mellan norr och söder kan man odla det mesta, precis som i Europa. I Queensland odlar man t.ex. tropisk frukt, sockerrör och majs. I Victoria i söder har vi sett mycket betesmark för mjölkdjur, stenfruktsodlingar, äppleträd och vinodlingar. Vete, korn, råg och havre odlar man förstås överallt. På en del ställen håller man till och med på med dumheter som ris- och bomullsodling.

Alla personer vi pratat jordbruk med i södra Australien återkommer till en enda central punkt. Torkan. I norr får man sin beskärda del regn årligen. I söder däremot har man haft en långvarig torka de senaste 5-6 åren. En kvinna vi pratade med hade en bror som odlade stenfrukt (persikor, aprikoser, etc.) och han hade tvingats kapa stora delar av sin 35 hektar stora fruktodling för att åtminstone rötterna skulle överleva torkan. När sedan regnet kommer menar man på att träden växer upp fortare om rotsystemet är intakt. Däremot förlorar han skördar under ett antal år framöver, man pratar om "damage control". De delar som han fortfarande har kvar får han köpa vatten till och han får då betala $1400 per megaliter, d.v.s. nästan 10 kronor per kubikmeter.

För att vattnet ska räcka till både jordbruk och hushåll råder vattenrestriktion av olika grader. När vi var i Wodonga fick man inte vattna sin trädgård mer än 2 timmar per vecka inom specifika klockslag och just nu råder förbud mot att tvätta bilen. Eldningsförbud är det i princip överallt i Victoria pga brandrisk. Vattnet hämtar man från Murray River, som flyter genom delstaterna New South Wales och Victoria. Varje delstat bestämmer själv hur mycket vatten man får ta från floden och eftersom Victoria ligger sist i kedjan och man har tvingats använda sig av konstbevattning är man väldigt utsatt.

Den långa torkan har gjort att regeringen numera köper ut de bönder som vill lägga ner sina jordbruk. Nu är ju inte torkan den enda orsaken, sedan man avreglerat jordbruksstödet och slopat skyddstullarna för jordbruksprodukter har konkurrensen ökat med allt vad det innebär. Många är de bönder som känner sig svikna av regeringen som inte ställer upp för dem som man gör i USA och Europa.

Vi skrev tidigare att man håller på med "dumheter" som ris- och bomullsproduktion. Dumheter, varför då? Jo, både ris och bomull kräver mycket vatten och produceras till en betydligt lägre kostnad i Asien. Det kan tyckas korkat att fortsätta odla ris och bomull när det varit torka så länge. Förklaringen vi fick till detta var att man investerat så mycket i infrastruktur och fasta anläggningar att man inte anser sig ha råd att ställa om.

Det är lätt att få uppfattningen att de australiensiska bönderna går på knäna. Man får dock inte glömma att den australiske konsumenten är beredd att betala för inhemska produkter och affärernas kött- och grönsaksdiskar är nästan uteslutande fyllda av australiensiska varor.

Bilderna är här.